Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vissling

Det mest påtagliga här
är tystnaden
så lugnt och skönt, på riktigt.
Jag spänner en asurblå kupol över
gräsmattan, ut över världen.

Faller in i de kala björkarnas sus.
Lönnarna, granarna, ekarna
och varför inte
gräsets obetydliga prasslande över rötter
som vägrar ge upp.
Hela skogen ropar med mig.

Du som läser virvlar upp damm
i min svala kammare, berörd
av ingenting. Mitt drama har
samlat sig i skuggan,
dragit sig tillbaka
in i min blå sfär där draget
efter ditt besök
lämnar en vissling ringande i öronen.





Fri vers av 1001
Läst 274 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-01-22 22:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

1001
1001