är det jag som säger med munnen,

säger med fingrarna

allt det där om lugn

det är bara ett ämne som saknas

i mina recept för

någotslags bättre

och jag kan inte baka, kan inte laga

någonting speciellt bra

och jag vill nog bara ha en nypa ändå

litegrann av något slags vetande,

en beständighetskänsla,

av något som är

så att jag kan fortsätta framåt

och hoppa mellan stenar

utan att det spelar någon roll

om jag blir våt och skrapad

jag kan simma och vill samsimma ibland

för att det är så olidligt ensamhetsstilla

och lugnet kan vara en hand

eller ord att faktiskt tro på,

men ingen bok för mig

om vi bara då och då kan blåsa

säkerhet mot ryggar,

om vi bara planar ut i leenden

och drömmer någonting bra

så räcker det för att glida framåt skönt