En liten vänlig puff
på min skuldra räcker
för mig att orka vidare gå
för då, jag mig allt längre bort sträcker
och upptäcker också
att nya mål i mig den väcker!

Så´nt, säger folk då, man väl själv upptäcker!!!
Men ibland, vägen en bara sååå förskräcker
då är det gudagott om nå´n hjälp försträcker
och en liten bit av ens väg gott täcker...
Men kanske inte helt oron släcker
men något av det svåra
den så klart för en knäcker...