jag går inte hemåt i natten

under blomspraysregn och hyacint

med överjordiska leendet, inte än

jag cyklar inte heller genom staden

i för tunn klänning letandes

efter din brevlåda, efter din dörr

men kanske om du drömde om mig

jag är ingen man, jag tar dig inte så hårt

inte heller som en självlysande amazon

som får dig att glömma alla andra namn

jag är så ensam här och jag har ingenting

annat att glänsa med än

kanske den här förortens fumligaste

tafatta längtan och höfter