Jag vaknade en morgon
som tydligen var natt.
Allt jag någonsin har drömt om
Försvann med barnens skratt.

Ensam är jag i världen
Lämnad kvar att dö.
Strandsatt här med skulden
På martyrens ödes ö.

Kvar finns tankarna och orden
Och känslor i en kropp.
I vågen bakom sorgen
Det måste finnas hopp.

Har gjort allt som jag har kunnat
Men vill försöka göra mera.
Anpassar mig till vad som helst
Men vägrar acceptera.

I tystnaden finns ljuset
Dit sinnet aldrig når.
I tacksamhet till livet
Finns vägen som är svår.

Men nu är allt förlorat
Det finns bara ett alternativ.
Släppa allt och bara vara
Det är det som kallas liv.