Visst känns det när illusionen av att vara brister.
När det plötsligt blir uppenbart att glädjen finns där ute, runtomkring.
De samlas, de skrattar, de peppar varandra och ser.
Hjulen rullar lättare utan den kugge som var jag.
Det är så märkligt alltihop.
Det var inte så här det skulle bli.
Ensam är ensam i sig själv.
Sanningen är saknaden av ett förflutet som aldrig fanns.