Höstens kusliga stormar
blåser rakt över sjön
vi höll hårt i varandra
tidig december, här är snön
känslorna domnar i kylan
tanken lite mera diffus
du ville bygga en lykta
och pryda den med ett ljus

Nu brinner kärlekens låga
ett ljus i mörka natten
kristaller som himlens tårar
utöver ett fruset vatten
vi hängde tvätt på balkongen
det luktar så behagligt gott
en känsla av inre frid
har vi i vinternatten fått

Vi låste ytterdörren
och nycklarna slängde vi bort
det var bara kärleken
som nu var av en gedigen sort
det stod tulpaner på bordet
i en vas av klaraste glas
dina händer mot min panna
förde mig till extas

Stormarna ven utanför
jag kände mig inte längre rädd
vi kände förälskelsens vindar
och kärleken var inte vilseledd
vi stod ute på terrassen
december var vår syskonsjäl
vinden mojnade från norr
och det kändes alltför väl

Det var en doft av svunnen tid
som vi kände den där natten
vi såg stjärnorna glimma
så vackert mot ett fruset vatten
kärleken var i full balans
och nycklarna som du kastade i
djupt till havets vågor
för kärleken det var vi

(Copyright © ULJO)