allt det ordlösa

avlat av dagrar

fötts till färger

brer ut sig
i ådalen  där jag bor 

tankarna vaggar iväg
bortåt soliga slänten 

snärjda av snår, 
av vildvuxet tuvgräs 
fastnar i fjolårs strånystan

tiden  öppnas
när mjölkörtsplantan 
glider över i glöd 

solen som skärpedjup

en glänta, en glugg

ett löfte i luften
lyft genom gråmoln 
från markernas virrvarr 

blånande frågor
vänder åter 
som frön
i min jord