Natten var ung och tung
Vakenhet och morbida tankar
har plågat mig, sen jag var ung.

Jag var mitt bästa och sämsta sällskap,
Omgiven av demoner
Och deras blodtörstiga gap.

De åt min röst och drack mina tårar
de berövade mig livslust
och viskade ord som sårar.

Bad om nåd och försoning
De skrattade högt
Och kedjade fast mig i djävulens boning.

De dömde mig på obestämd tid
Varje dag var en strid
Men äntligen, har jag funnit frid.