Just vid den här tiden
ansträngde jag mig
för att hålla nivåerna
i full balans

Man var ju alltid
i sitt tappra jag
och såg på
även om det inuti
gjorde ont

Du var ju liksom
bredvid mig
och lät allt
klister bara
rinna förbi

Det var som två magneter
störda av ett elektriskt fällt
i mitten

Men nu vet vi vad styrka är
och väntan på bättre tider

tider för återförening