Stjärnorna skriver sitt minne, i den svarta avgrunden
De bleknar inför mörkret
Och faller ned mot jorden
Valvet vänder sig obarmhärtigt om
Där galaxerna svävar utan ljud
Bland tankar och känslor
Som aldrig
Kommer att bli unga igen

Husen avtecknar sig mot vilsenheten
Byggnader av brand likt facklor
I den obarmhärtiga natten
Dess spegelbild skapar ett parallellt universum
Där vinden bryter sjövattnets sköra yta

Nere vid elden
På en ensam strandremsa
Där sjön för längesedan valt att stanna
Jagar ungdomar känslor som för längesedan flytt
Alla vill de gå hem
Men det finns ingenstans att gå till