Slöjan av dimma lägger sig på hennes ögon
nu vill hon inte se mer
Som ett gammalt minne ur ett fotoalbum
där ingen absolut ingen är den dom är idag

Varför ska man då gråta tusen tårar
för något som inte existerar nu
som nästan inte fanns ens då

Efterkonstruktioner i en galen
påhittad tankevärld
som spelar upp olika frekvenser med
glädje sorg glädje sorg
som ett tåg som bara rullar på

Glädje sorg glädje sorg
Det lilla NU vi har skriker efter bekräftelse
den här tiden som jag och du är här
ska väl inte behöva ätas upp av vårat förflutna

Vi sitter ju inte och tuggar i oss gammal mat
varför ska vi envisas med att navelskåda och
rödvins tjuta över en svunnen tid

Nej låt oss med glupskhet vräka i oss
vad dagen har att erbjuda
Se in i någons ögon och faktiskt vara där
Uppleva glansen färgerna lukten
smaken och närvaron när du älskar