2017 väger natten
en påklistrad måne
har tystnat
har tuggat i sig rader
poesi eller fakturor
det gör detsamma

2017 kastar sten
i förbifarten
där kollektiv ensamhet
för skilsmässostatistik
över obebodda hus
och öronen slutat koppla hunden
som i sin tur verkar ha tappat instinkten


2017 tinar snön
hjärtat i frysen
målar med blodet, tappar lusten
de sticker ut genom dörren
teckningarna
en grön gräsmatta
en sol
o.s.v.
de får skägg till slut
de tappar nycklarna från fjärde våningen
som om de inte tappat nog
eller ens försökt

2017 välkomnar dig
och du går in på egen risk
du vet vad det betyder
men du går ändå
du hittar en utgången fil
på sin höjd ett kvitto
den luktar fortfarande vårvinter
men kom igen nu för en gångs skull.