Det ser skitigt ut enligt konturerna. Det flyter hos mig. Mörkt. I panik sparkar jag på hyllorna och skåpen. Jag känner ett styng eftersom hennes ögon ger evigt liv från sitt skydd i kylan.

I stället för att sova stod han på samma flygplats och tittade på gammalmodig kassett men helt ny och tom och på den fanns snart hans snort inspelad. Det blir höst igen. Han bad igen om ursäkt för sveda och värk och tjejen i honom som nu fanns i alla satt bakom, det såg jag. Och han var euforisk efter en ny paussträcka i allén, men... ingen fanns närvarande. Det var och är februari. Någon köpte Rudo Pravo en vardag och en stor kasse för den flaskan. Någon voltade på isen på trimmad moped, och någon talade som en gud, med inlevelse. Kraftig aptit på livet. Väldigt hungrig. Men inte på dig, alls. En plötslig prydhet. Kommer över mig som skriver det partner läser: låt det vara ogjort, låt honom dö i sin frid.

Buketten rosé i blygsel, någon som snart ska arkebuseras av kristallkula. Det dröjer ett par månader innan händelserna är klargjorda.

Men hon tvättade bleka håret och hade toalettparfym som stod ut av hennes bröst och bomull. Jag gillade ofta pratiga rösten, tingen, orden, utflugna ur sitt bo, kuvös.

Lyckan vi fann i de sista inomhuslekarna. Så kallade bevis om vilka vi var ense. Vissa hade sett elliptikan dansa åt andra hållet. Men inte märkt någon skillnad, för det var ingen skillnad. Publikhavet vajade medvetet mot oss och kärleken tar slut på denna sista date.

Lejno klinkade på hennes piano mitt i natten. Det var ett av de lyckligaste mötena. Igen och igen möts vi. Orädda för spelreglerna. Om en ungdom, deras kyssar var en och samma. Prunkande vinterträdgårds sammet. Sammansvetsad klocka, poets två ansikten. Under fåtölj gropigt berg. Utanför våldsamma dörren och väntar på ett desperat svar i telefonen. De hade kommit så långt att de tittade på nerverna, varandra. Som om de stod ut med vardagens mirakel, ögonen upplåsta, som om de hade gått förbi varandra utan en tråd, i hemmet.

Något jag aldrig låter dig veta. Något ogripbart med ögonen stängda och eviga. Säger "Jag älskar dig" tre gånger. Sedan fick jag veta att någon hade dött. Och då stannade våra liv upp. Jag måste minnas tillbaka och spela kassetten utan slut. Vi är rädda. Jag behöver dig. Andas, flåsar i din mun. Väldigt hårt sminkad. Är i Prag. Party för gamla tanter. Tomt på folk som beror på regnet. Tomt på tåget också. Ingen på loket vill framåt. Fulla människor var för sig. Stackare. Kvinnan, inte snygg. Men på bilden var hon, polaroid.