Jag förundras hur man dag ut och dag in, vill delge sina innersta flöden av hur man bör eller hur man själv ska handla eller bemöta sin andre...
Är det inte att hur man ska möjligjöra att se ur dennes andra handlingar för att stå över sig själv för att ge sin närmaste hära eller någon annans röst bli hörd...
Eller är det så att man måste genom dig, bli accepterad för att just bli hörd eller sedd??
Låt flödet fortgå och själv ge hän, utan att dig själv blanda in i hur eller när inte saker blir som du tänkt eller tycker att det sig bör bli eller vara...
Låt mig och oss vara tillsammans och se oss som ett vi, oavsett vi är hära varje dag/ natt eller kommer då och då...
Vikten ligger i äktheten att känna och att ge just dig bekräftelsen att du har betydelse....ok!!
Ja och du är lika viktig och bestående...
De enda som kan den koden bryta, är den som ej är sanningsenlig och självisk....



Orkiden