Aningar av annalkande vår
gör att tanten alldeles strålande mår
Genom hela kroppen glädjen känns rusa,
får tanten att som en yster unghäst busa

Hon knäpper på sin magnetofon, vill höra
smäktande musik, skön för själ och öra
det blir franska chansoner, naturligtvis,
romantik hör våren till, alldeles givetvis

Ja, tanten är på ett underbart humör,
den bleka solen ger henne en utmärkt vigör
Hon skuttar ut till blombutiken
för att fortsätta med den gryende romantiken

Tanten önskar sig ett blommigt hem,
i glädjeyran köper buketter; fem!
Tulpaner i orange, rosa, rött och purpurlila,
i starka färgharmonier där blicken lätt kan vila

Ute på gatan träffar tanten
en ledsen fröken med hål i vanten
Så tanten ger henne en blombukett
för att på flickans vårkänslor få sprätt

Ett sorgset sällskap sitter på en bänk i parken,
en tom flaska ligger framför dem på marken
Synen är så dyster
att tanten förgyller den med blomsterlyster

I portuppgången stöter tanten på en trevlig fru,
en härlig kvinna med alla sina telningar: Sju!
Alldeles spontant tanten en bukett fram sträcker,
i grannfrun gesten en stor värme väcker

Och plötsligt inser tanten att det faktiskt är som så
att delad glädje är större än man kan förstå
så hon bestämmer sig på raken
för att ytterligare göra slag i saken

Men visst och somt hemligt ska förbliva,
här ska inte avslöjas till vem hon känslorna vill giva
(man kanske kan våga gissa
att ysterhet ska delas med utvalda och vissa)

(repris)