Med total avsaknad av förnuft
styr du blint mot ett mål
när känslornas skuggspel
trotsar jordens dragningskraft
Och DU
Vet vart du är
Men inte riktigt vart du befinner dig
när orden börjat tränga in i ditt
frånstötande och trötta sinne

Och de gror i dig
först efter en orolig natt
bland nersmulade
och blodiga lakan
och de klingar ut från din
suktande blick
när ditt eget ordval låter
som om det kom från en motbjudande
främling som sitter mittemot
och byter plats
på det lastgamla tunnelbanetåget
efter att ha stirrat stint på dig
en plågsamt pinsam stund
och du äcklas plötsligt
av dig själv för att du tror
att stanken från honom kommer
från dig själv

och när du kliver av
så sticker en ful skrattande gubbe
i din ögonvrå
för att driva med dina vilsna steg
och när de fört dig fram
vet du inte heller om det är
besvikelse eller apati
som tynger luften
men du rensar den ändå
med ett uruselt skämt
som någon tidigare under dagen
skrattat gott åt
utan att begripa ett dyft
av dagen
- lät du den bara gå