Och så har vredens dag kommit
tolv dämpande slag på harpan
jag ligger insvept i vitt linnetyg
hon planterar åtta röda vitsippor
och viskar i blomsterspråk
”jag räknar till dagarna vi möts igen”

Hon balsamerar mig med sju stycken tårar
och kysser mitt hjärta genom huden
jag ser på från molnen ovan
och låter solen skina över henne när hon går
Memento mori, hade någon sagt en gång
men jag förstår inte förrän nu
att jag har blivit dödsdömd till att vara odödlig