Ännu minst denna gång
får han uppleva en ny vår,
vårens dödskyss till vintern!
De sista snöflingorna, bara ett minne?

Morgonsolens sken tidigt,
isfält redo för avfärd,
avkastar sina istäcken, små dån,
sjöviken är öppen, spegelblank.

Mars, surprisers tid
med vindpustens fart förändras trakter,
vad var på morgonen, fanns ej på kvällen,
varm vårvind har blåst de slumrade till liv.

Lilla , stilla älv har fyllts med vatten,
det hörs nära vattendroppar, porl fjärran.
Solen sprider ljus över sista snöfält,
skaparens vårkreation, förgyllt silver!

Bittida koltrastens flöjts glunkande
kråksvärm huserar på slaskig byväg,
trakterna hårt lindade i dimma,
solens kyssande, glöd öppnar bojor!

Hunden och hussen på promenad.
Igen nya upplevelser!
I fjol hann mången låga slockna
— men livet fortsätter….
eget liv är ett drama av tre,
hon, hennes vovve och han.

© Heikki Hellman 2017-03-04