En fiskmås brer ut sina vingar och seglar förbi ovanför mitt huvud,
så sirligt och vackert den svävar i luftströmmen
följer den med ögonen, önskandes att det vore jag som flög där...
Tänkte ett tag att de har det bra, som bara behöver breda ut sina vingar
för att sen sväva bort utan ansträngning...
men ack så fel jag tänkte,
att flyga i uppvindar och motvind är inte alls så lätt,
det kräver både styrka och kunskap om viktlöshet och vindar,
och det är något jag absolut inte besitter.

Så jag inser att jag nog har det bra här på jorden där jag står
med båda mina fötter på plan mark,
och känner den starka vinden i mitt långa hår,
vinden tar tag i mig och jag förnimmer en känsla av viktlöshet
för en sekund, men vet att det bara är något som snabbt försvinner.
Men då slås jag av tacksamhet av att kunna stå på vår vackra jord
och vända mina ögon upp mot den klara himlen, och få se kraften
hos den förunderliga måsen som just flög förbi!