Som om jag druckit tusen koppar kaffe
fylld med rastlöshet och oändlig energi, ostoppbar eufori

mina vänner förstår sig inte på mig, undrar vad jag håller på med
men de uppskattar att jag är ovanligt uppspelt och social
min världssyn brukar annars vara tröttsamt egal

sju tatueringar på två dygn och de blev fantastiskt bra
som tavlorna jag målat, dukarna har nu tagit slut
aldrig har jag skapat mästerverk som dessa förut

låt mig dansa med kopiösa mängder alkohol i blodet
och kanske något illegalt rus, höra musiken som ett bakgrundsbrus
“var försiktig, du är obetänksam och impulsiv”
just nu älskar jag mitt liv även om det är destruktivt

min läkare kallar det för symtomatisk grandiositet
jag saknar rationell klarhet

att jag spenderat fem tusen kronor på onödigheter förtjänar jag
min läkare påstår att det här är på grund av genetiska anlag

jag är vaken dygnet runt, det spelar ingen roll om det är osunt
sömn är för de veka och jag gör vad som helst utan att tveka
medicinerna som ordinerats förändrar ingenting,
jag är fast i mitt uppsving


Men när euforin tagit slut är läget livsfarligt akut
och jag är tillbaka i det nattsvarta tillståndet jag varit i tusen gånger förut