Det finns en gräns
Mellan Sveriges största sjöar
En kulturskog, naturskog,
Med spridda små öar av bebyggelse
En gräns som fick själva inlandsisen att stanna upp
Och slipa ner urbergets kanter
Strössla flyttblock i hissnande branter
Och älvens utlopp under isen blev Vitsand vår playa
Utan vare sig vithaj eller piraya
Här har blästrats järn, här drog pesten fram
Och lämnade bygden öde tills Finnarna drog fram
Svedjade skogen och sådde sin råg
Som växte sig högre än vad svenskarna såg
Som fysiskt möjligt, så de sa
Det är trollkraft, det är urkraft.

Det finns en gräns
Där ingen riktigt vet
Vad som var saga och verklighet
Var det skogsfrun som knacka på kolarens dörr?
Bestämde vad djur som fick jagas förr?
Ingen vet säkert, ingen minns
Men viskningen går att Skogsrået finns
Och att nånstans på botten ligger den döda
Jungfrun vars blod gjorde näckrosor röda
I Fagertärn, och det viskas
Det är trollkraft, det är urkraft

Det finns en gräns
För hur många hyggen
En kan tåla att det blir i bygden
När Stenkälla hotades av slutavverkning
På fyrtiotalet tog Ture Älgaråsen
och Erik von Rosen
Och ställde sig upp, de satte ner foten
Liksom trollkyrka blev Stenkälla
Domänreservat, följt av Tärnekullen
1983 klipptes bandet av Kungen
Tivedens nationalparken invigd, blev bygdens pärla
Dit mer än hundratusen människor färdas
Om året, för att vistas i fri natur
Njuta av tystnaden kanske se nåt djur
Som slinker iväg mellan trädens stammar
En del blir så kära i skogen att de stannar
Och bosätter sig i denna gränslands-skog
Som till stor del ägs utav Sveaskog.
Och om dessa träd har vi berättat
Och nu har flera krafter upprättat
En utökning av parken och en buffertzon omkring
Den första i Sverige, det betyder någonting
Ett steg i rätt riktning, för ni förstår
Att det är med träden vi faller och står
Men vi står tillsammans barfota på jorden
I Tiveden som genomsyras av orden
Det är trollkraft, det är urkraft
Det är urstarkt