Ibland vill jag bara va ifred.
Jag säger Fuck off världen.
Stänger av telefonen
Glömmer bort mina vänners bekymmer
Klappar mina egna på magen
Med kanoten på biltaket rymmer
Jag till en egen liten värld i världen.
Där jag får glömma
Att mitt urberg mals till sand
Och att skogarna brinner
Där jag får minnas
Den röda stigen
Och att jag ska gå den
Om än aldrig spikrakt,
Så åtminstone rakryggad.
Men för att orka det
Måste jag bara få va ifred.

Ibland vill jag bara vara ensam
Stanna i bubblan
Av öronbedövande stillhet
Se solen strö guld
Över novembergrå kullar
Känna jord i händerna
Känna tillräcklighet
Inför livet och tiden
få vila och må bra i det
Tämja hungern efter mer
Och längtan efter dina händer
Men tro för all del inte
att jag slutat bry mig
För jag älskar dig
Mer än du kan förstå
Men idag måste jag vara själv.