Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om generositet och självrespekt.


Kråkbröder

I regnstilla nätter
Satt jag med tända ljus
och mentala cigaretter
Blåste sociala rökringar
Såg dem skingras
I skuggan utanför ljuskretsen.

I månstilla nätter,
Lärde jag känna mina
Veka kråk-bröder
Stillade deras törst med te
Vyssjandes deras tröstlöshet
Matade dem med rått hjärta

I molntunga nätter
Stod jag under lönnen
Hörde regnet viska
bland grenarna och löven
Att här finns allt jag behöver
Att kråkbröder får bygga bo
Nån annanstans.

I stjärnkalla nätter
Bad jag under himlen
Bad för mina bröder
Jag ser dem ibland
De sitter på fönsterblecken,
I lönnen och på marken
Kraxar, tigger,
Pickar och pockar.
Ständigt ryttlande i mina tankars periferi.

Där i höstdunklet,
Är de min spegelbild
Är min längtan efter deras balans
Min flykt ifrån den röda stigen.
Där i frosten
Är de mitt fotoalbum
Svartvita minnesbilder av vad
jag sen länge borde begravt och glömt.
Där i regnet
Bereder de sina vingar
Som tak över mitt huvud,
Men med klorna i mitt hår.


Där om natten
Förstår jag
Att det är dags
att sluta ge för stunden.
För att kunna ge mer
Senare.




Fri vers (Fri form) av Skogens Drottning
Läst 168 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-10-09 23:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skogens Drottning
Skogens Drottning