I regnstilla nätter
Satt jag med tända ljus
och mentala cigaretter
Blåste sociala rökringar
Såg dem skingras
I skuggan utanför ljuskretsen.

I månstilla nätter,
Lärde jag känna mina
Veka kråk-bröder
Stillade deras törst med te
Vyssjandes deras tröstlöshet
Matade dem med rått hjärta

I molntunga nätter
Stod jag under lönnen
Hörde regnet viska
bland grenarna och löven
Att här finns allt jag behöver
Att kråkbröder får bygga bo
Nån annanstans.

I stjärnkalla nätter
Bad jag under himlen
Bad för mina bröder
Jag ser dem ibland
De sitter på fönsterblecken,
I lönnen och på marken
Kraxar, tigger,
Pickar och pockar.
Ständigt ryttlande i mina tankars periferi.

Där i höstdunklet,
Är de min spegelbild
Är min längtan efter deras balans
Min flykt ifrån den röda stigen.
Där i frosten
Är de mitt fotoalbum
Svartvita minnesbilder av vad
jag sen länge borde begravt och glömt.
Där i regnet
Bereder de sina vingar
Som tak över mitt huvud,
Men med klorna i mitt hår.


Där om natten
Förstår jag
Att det är dags
att sluta ge för stunden.
För att kunna ge mer
Senare.