En god vän och lärare till mig sa en gång.
Om du står på scen och det regnar ute
Säg INTE att det regnar
Folk som kommer för att lyssna på dig vill ha trevligt
De vill GLÖMMA att det regnar.
Ska en dra det här till sin spets så kan en ju säga
Prata inte om världskrig eller religion på scen, ta inte upp klimatångest, flyktingkrisen eller sverigedemokraterna och ta för guds skull inte ut hämnd på dina EX offentligt från scen.
Berätta INTE om när du blev våldtagen, din tragiska barndom eller din skeva kärleksrelation.
Ja, ni vet vad jag menar,
En sån där som tar mer än vad den ger
Särskilt den ena parten
Men det får passera av bara farten
För det är ju bättre att va två ändå
Än en ensam
Men så en dag tar det slut
Och när en väl andats ut
Nåt år senare och ser tillbaka
Så fattar en ingenting
Asså, vad höll vi på med?
Vad hände där?
Och samma kritiska distans
Är det som infinner sig
I mig under och efter varje färd i naturen.
Bara det att denna relation
Inte rör en enskild fysisk person
Utan snarare en hel civilisation
Som vägrar att ta reson
Och där kan jag ju stå och ropa
Asså, vad håller vi på med?
Medan arter dör ut, letar vi pokémon…
Vad händer?
Isar smälter, haven stiger
Medan några få
tjänar pengar på
Att resten av oss tiger
Håller käft,
Håller sig i skinnet
Och håller sig på mattan
Det är fan för bekvämt att hålla käft på mattan.

Kära civilisation,
Nu räcker det.
Det här funkar inte,
Det är inte bara du, det är jag också
Och vi måste börja prata om vårt tillväxtberoende
För oavsett var du går, vad du gör,
vad jag ser att du tar och förstör
Så är jag fast vid dig
Har en stenhård djävla crush på dig
Kanske behöver vi ta paus oftare
Kanske behöver vi se på våra problem
Som en enorm utmaning
Jag har ingen aning
Jag vet bara ända ner i själen
att det slutar inte regna, bara för att vi glömmer det
och jag vet
att vi faller ner
I en gryta som håller på att koka över
Och då hjälper det inte att lägga locket på.