Måste komma över min,
rädsla för vissa ljud.

På biblioteket.

Hon tuggar ett äpple, det är okej,
andas,
räknar ned från tio,
byter plats.

Han äter nötter,
hårt och frenetiskt,
tugg,

tugg,

5, 4, 3..

En till cashewnöt,
jaså ja,
fan där ser man

2..1..

Inte ens det tysta rummet,
är tyst nog när jag,
ska fokusera.

Är så avundsjuk på de,
som bara kan sätta sig ned,
vara närvarande i det de gör,
utan att hjärnbalken löper amok,
av alla externa intryck.