Omslutande kryper du närmare in på min vardag
Om min vardag hade varit mina hjärnspöken
som de är, och lämnar mig aldrig i fred

De kallar mig likgiltig
som att mina händer är för tunga eller fastkedjade i mina höfter

Är inte de här för att se mig ramla
ramlar jag ändå ramlar jag ändå famlar jag ändå
får fram något som inte är ord

När jag ser dig vinkar jag aldrig
de vibrationer som min tunga skulle ha format till en hälsning reser genom min strupe som en suckning

Klara färdiga färdiga färdiga
är vi färdiga? Jag vill vara redo men det är en konstnärs förbannelse
Varför skulle hon älska mig när hon är universum och jag är en människa som försöker vara precis nog

I en annan värld kan mina händer resa över hela världen
om världen skulle varit ditt hår

Världen är så fel här
jag är alltid så fel här