Alla var stjärntecknet Jungfrun utom Crystal. Såg inte allt i svart eller vitt, välkomnar ett rus. Pianomusik, hur man övar styckena, och publikens mottagande som var skryt. Stunder av psykiskt lidande, en väntan, för att man är vaken, väntar, tittar på människorna. Jag läste tidningen i en storm, kol för att komma framåt. De tråkiga akterna, de hårt arbetande trädgårdarna som modern föreslår, de döda anteckningarna. Då bildas en kompassros av stenar. Du bryr dig inte om kläder eller att färga håret lila. Du vill vara nästan helt naturlig. Och fast du röker tycker du att det är opium. Och det får dig att lukta som du gör. I minkpäls eller anorak. Snarare är du berusad av livet trots motgångarna i kärlek. Och riktig bitterhet. Du känner storm yla i blod, och tåget stanna och svänga på rälsen. Vid en ny station. Vad säger mig att 55 år har gått och att jag inte lever? Så länge breven menade väl. Få personen att förstå. Få andra att tycka om sig själv. Sover på en buss.