Börjar bli för gammal för,
att hitta jackan då lamporna tänds,
klockan 05:00,
tappar bort min halsduk,
igen.

Börjar bli för gammal för,
att skriva om fnittrigheter,
hemligheter delade under morgonkvisten,
utsmetad mascara och,
småsår på benen.

Som att det var allt,
fast det stämmer inte,
det handlar om den,
lyckliga tomheten,
den älskade ensamheten och den,
bortglömda friheten.

Sötman är en sidoeffekt,
av våra sjukt friska inre,
i dina ögon ser jag bottenlösheten,
öppnar upp för ärligheten,
mer än så,
kan ingen be om.