det bubblar i oasens vatten
likstela händer sträcker sig ur
det oroligt flytande
stilla, stela
kritvita, krampaktiga

en skog av fingrar
nävar och handflator
sträcker sig mot den tomma himlen
sökandes svar, tröst, sökandes

en gud, eller en gudinna
en älskande moder

de döda händerna erhåller inga svar
samtidigt som de inte frågar något
vad ska de fråga?

tiden har gjort dem tidlösa
och deras sökande upphör aldrig

det bubblar i oasens vatten
och snart badar händerna 
i stjärnornas miljardåriga ljus
och i öknens totala
t y s t n a d