Jag och du på en äng så röd
En mötesplats efter vinterns död
Låt oss träffas där
Då natten är kort
När löven faller
Och snön smultit bort.

Låt oss sitta där och minnas livet
Dagar av trygget, var tagna förgivet
Men först ska livet
Levas ut
Jag väntar förevigt
Vid livets slut.