En morgon när jag vaknar
fryser jag i hela min kropp
och själ ...

Ser på dig
men ej på samma sätt som förr

Livet känns som en sluten
och förseglad dörr
med små, små gyllene sigill ...

Tårar trillar stilla
nedför din kind
Tårar glittrar
i ditt vackra öga ...

Visst tyckte jag att du var
som en nyutsprungen lind
– En klar morgon,
med solens första strålar
lekandes i dina daggvåta blad ...

Men små, små gyllene sigill
är likväl där
på det förgångnas förseglade dörr ...

Säga vad du säga vill
Men även om du bara säger till
– Jag varken kan eller vill
bryta dess små, små gyllene sigill ...

En morgon när jag vaknar
-  jag fryser
... ser på dig
och saknar ...
ändrar mig och vaknar
 - Vaknar till sanningens
bisarra verklighet ...

Vill varken
berömma eller bedöma
ej heller förskjuta eller glömma
det som en gång var vi ...

Små, små gyllene sigill
fästa vid det
förflutnas förseglade portal
– lämnar just inga val ...

Önskar
eller önskar ej ...

Små, små glittrande ögon

- Förväntansfulla,
fyllda av beundran 

Hoppfullt blickande upp
mot något
de ej kan förmås
till att förstå ...

Förstå att

– Små, små gyllene sigill
reglar och förseglar
all den trygghet,
ömhet och kärlek
de så väl behöver

- bakom det förflutnas
lyckta dörr ...