Jag fick uppleva ett rikt liv
med min kära nästan fem årtionden
tills ödet ingrep i spelet.

Som ung är roller av älskande och älskad
olika.
Vi var ett äkta par med två barn.
Nu är vi båda ensamma.
Hon lever i vårdhem.
Jag delar ensamheten
med hennes vovve i vårt eget hem.
Våra barn, dotter och son,
lever barnlösa på sitt håll.

Mitt skede i livet
är något alldeles annat än
jag någonsin skulle ha ställt upp
ett mål för mig.
Skapa ett manuskript är omöjligt
utan egna erfarenheter.
Vi tar ej hänsyn till eller
vi förutsätter ej obehagliga saker.

Vad fattar vi med begreppet kärlek?
Jag har skrivit om svår fråga.
Ofta görs ett misstag att tro
att kärlek är fysisk!
Det är sant förstås men kärlek
är snarare mycket annat än konkreti.
Kärlek är frågor som omfattar
tanke och vett, godkännande din nära.

Min första förtjustning var en klasskamrat.
Vi satt i samma pulpet.
Jag var så förtjust att jag darrade.
Hon kände ej detsamma.
Det blev en kort lektion om ”första kärlek!”
Därefter kom en ny förtjusning ,
igen en klasskamrat.
Sällskapandet var intensivt under ett år.
Jag lärde mig något om svartsjuka, att
vi aldrig äger en annan människa.
Samvaron slutade
då vi ville ha nya upplevelser.

Mitt livs största kärlek var ännu
på sex års avstånd.
Före henne hann jag ännu bli förtjust .
Oftast händer det mig vid första ögonkastet.
Jag söker ej mig med flit till flicksällskap.
Men levt utan syrra
var det spännande kön att lära känna.
Förhållanden mellan flickor och pojkar
under skolår var oskyldiga, numera
har tiderna förändrats.
Å andra sidan min pappas läkarbibliotek
hade först väckt därefter släckt
min erotiska törst
om det då ens existerade alls!
Bland mina samåriga kompisar
var jag ”fullärd” genom pappas läroböcker!

Då jag blir kär i någon blir jag galen.
Jag vill veta allt om min motpart.
Förstås tycker jag om kvinnlig fägring,
men också hennes tankar och livsvärden.
Vi blir hjärntvättade under vårt liv
på många olika sätt och i olika soppor.
Detta förutsätter mycket kärlek.
tålamod, rätta tankar och tankens frihet.

Jag har lärt mig mycket om kärlek
från mina egna föräldrar och några andra
erfarna människor, lärofäder……
Min mor och far fick leva
ett verkligt kärleksäktenskap
som varade 34 år innan pappa avled
alldeles för tidigt endast i 62 års ålder.
Mina föräldrar lärde mig
genom deras egen samvaro
och respektfulla uppförande mot varandra
goda seder. Jag var ganska fri kanske för fri
i mina göranden och låtanden.
Jag har ibland ångrat denna frihet och detta spelrum.
I min vuxenhet har jag längtad efter lite tvång.
Det är även kärlek då det används rätt!

I min själ balanserar romantik och realism.
Jag är en sorts fatalist.
Min kära trodde på problemlösningar som löser
sig själv och godkände inget tvivel.

Kärlek är hänsyn, hjälp, handling och tjänst
genom vilka vi lättar varandras liv!

© Heikki Hellman 2017-03-30