Då flyger dörrarna vidöppet upp
när luften dallrar bara för att
du går förbi...
Jag håller mig i dörrkarmen
inte bara för att inte falla
jag vill ju inte hur du skall se
hur jag skakar...
Men det är ju ingen risk
blicken din är riktad
åt ett annat håll...
Även om jag hade sträckt ut handen
hade du inte sett den...
Det känns nästan kusligt
att man som en
ännu levande människa
kan bli så osynlig
att man inte syns alls...
Jag skulle kanske lägga på mig lite
jag har kanske blivit för smal
ja syns man inte
måste det åtgärdas
på något vis...
Vara beredd
när nästa bris
fladdrar förbi...
Ifall...