Jag lyssnar på tågets många drömmar och ser dem inte. Det finns rykten man inte bryr sig om. Åt vid en väg i plötslig dimma. Moskvatåget. Black Sabbaths musik. Då föll världen över henne. Tåg kör igenom, ger plats att springa genom en hall. Men vad ligger om inte spegelskärvor. I tågets hall. Ljuset slocknar nedanför och framtiden var oviss, som blir ett rum.

Jag bryr mig sakta och säkert om vad som ska hända mig, så strök hon handen över dun. Men pratade innerligt om sin egen yngre person. En duns från en tavla, den faller. Men de förblev oberörda. Vi spelar musik och drömmer vidare. Maten och kakan till kaffesmet. Innehållet rött kallas jordgubb men är syntetiskt framställt. Är båg. Jag läser böckerna på kvällen. I rummet mitt piano från bussen. En plats jag ofta har besjungit. En drog då jag ofta har återvänt utan att jag ens visste om det.

Jag började kyssa oplanerat det jag nu har slängt, när månen lyser in i annars svart rum, när natten varade kunde de inte hjälpa att de satt och tog sina groggar. Groggar som var helt otroliga, som dödade deras vänskap. Personer som ofta hade "ös". Mina tårar faller för honom. Tårar som vet att han har det bra. Hans fotspår och tårar kan fortfarande ligga i snön fast det blåser. Hon i en säng som är månens vetenskap. Sängkläderna blåste runt vita eller rödhåriga. Som om de inte törs gå, ligger de kvar och drömmer på madrassen. Då var spegeln rättvänd.

Pearl som stod en katt, ett djur. Pon på en neonskylt bredvid sitt namn. Och hon var den som märktes och hon var den som tittade noga. Bilen försvann långsamt ur åsyn medan jag kastade det första och farligaste brevet ur fönstret, det var inte sant längre. Lady Madonna i grannlandet. Dessa är alla mina minnen. Aldrig tid att skriva. Ett hörn pizza kvar med chili till mikron. På en papperslapp. Blev så bluesig, svårsjunget.

Spegeln var frånvarande och nattvaka. I ögonen ruset från igår när jag hade småbyxor. Ett hånflin, det var det enda straffet. Livets begränsningar. Breven i det låsta garderobutrymmet.