i nattens vibrerande mörker
skimrar en tanke tyst så tyst
likt ett vandrande töcken
vars ljud förädlas i intet

bortom en osynlig horisont
hägrar morgondagens blygsamma rodnad
lika avlägset som ett hörn
utav detta universum

jag öppnar mitt fönster
och bjuder svärtan in
som genast fyller hela mitt rum
med ett flytande renaste svart

            zazas zazas

                   nasatanada

         zazas

mitt jag drunknar i denna mörka härlighet
jag förblindas jag fördunklas
mina trötta ögon stängs för alltid
när mitt inre öga öppnas i ljuv

 k l a r s y n t h e t