Länge har jag nu legat, vänt och vridit
Kan se en strimma morgonljus
Och förstår att natten framlidigt
Kollar på mobilen.
Det är tisdag, klockan tidigt
Jag sluter ögonen för en stund
I ett tafatt försök att åtminstone få en blund
Innan jag ska gå upp och påbörja dagen
Jag försöker inte ens trotsa gravitationslagen
Utan jag ligger kvar, det enda jag har är förmågan att ligga still
Så jag lyssnar
På alla ljud som tillslut bara tystnar

Nu är det bara jag och min lag
Jag bestämmer när denna dag börjar, och tar slut!
I min iver väcker jag mig själv och allt är som det var förut
Alla ljuden är tillbaka
Känner mig lika pepp som man gör på dödsvaka
Planterar mina fötter på mitt sovrumsgolv
Kommer på att dom inte har träffats sen strax efter tolv
Vilket inte var så värst länge sen
Men dom hälsar på varandra som man gör med en avlägsen vän
Du vet en sån man träffar och säger "vi borde ta en öl någon gång" fast man egentligen inte menar'e.
Allt jag tänker nu är:
Kan inte morgonen börja lite senare?
Helst i övermorgon eller nå?
Men det är klart jag kan förstå
Att jag får skylla mig själv som inte lägger mig i tid
Men vem vill lägga sig i tid när man kan sova i en säng?
Som känns så uppenbart skön som en sommaräng
Jag brukade älska sommaren
Så jag upprepar för mig själv:
Lägg dig och sov Robin
Sov
Låtsas att det är sommarlov