Rummet imploderar
Eller är det mitt ego som växer?
Lungorna expanderar när jag inhalerar
Exkluderar allt när jag isolerar tankegångarna som dött
Ännu ett dödfött fantasifoster
Om repetition är kunskapens moder
Så är ifrågasättandet dess moster

Nu håller jag rummet i min hand
Försöker förgäves släcka den brand som råder bakom pannan
Var och varannan tanke är en härdsmälta
Jag måste ut!
Toppen, ännu en meningen jag börjat älta

Ser ingen utgång, jag får nöja mig med grinden
Så jag pressar mynningen mot kinden
Och sprider mina tankar fritt för vinden