Kontentan av ett enda samtal.
Förstörde en del av planen.
Det blev inte rätt.

Allt ska inte vara uppenbart.

Plats var bestämd, tanke var rätt.
Bara inte nu. Tiden måste vara....
Rätt.

Jag försöker att tygla mig och inte segla iväg på främmande vatten.
Jag står med foten på aktern redo att skjuta ifrån.
Men jag väljer att stanna i land där det inte stormar och vågorna väller.

Jag är bakbunden av känslor.
Men ändå låter jag det vara så.
I en bestämd tid.