Så fort att papperet ändrade sin pennas

Avtryck. Där kärlek synts stod hoppet 

Omringat av hopar, gråklädda varelser med 

Ryggen böjd sågs dra hopp i säckar bort 

Från elden. Hindra dem- gamar, vargars

Läten över folktomma ödesmarker. 

Ingen såg ingen sade stopp- liten tilta

Snöt sig i ärm, tårar trillade, 

vände barn mot mor sin oskuld mot en 

van värld. Den som oftast svarar livets ostadiga 

Ben med sakta tålmodiga svek som sen 

Blir ansvar. 

Vinden mojnar. Solens fingrar löper över drag som 

Bleknat. Konturer blir till fåror, streck i sanden 

Sköljs bort av havet. Det oändliga.