Om jag nästan stänger mina ögon
tittar försiktigt genom ögonfransarna
kan jag över din nakna axel 
se hägringen bortom olivträden 
långt bort i östra öknen

Sedan jag träffade dig en kort sekund
har jag längtat åtrått och älskat mer än livet självt

långt ner såg jag självbedragelse och smärta

Du så ung vacker åtråvärd 
Jag gammal grå och trött

Var skulle vi mötas

Nu är vi där vi inte skulle vara
Världen rasar och faller tungt

Allt kollapsar i mörkaste hjärta
Vid flodens krök forsar vatten
ut i tomheten och tar min längtan
krossar den vid stupet

Min själ är din 
fast du ej kan
omfamna händelseförloppet
vi är för evigt och ej mer

Tillsammans 


Qamar Sabiyya