Oron ristar sitt spår
I berg och i strändernas sälta

Över stäppen rullar åskans klotblixtar
Asgamar flockas , anar ett byte
Veka ben springer hukande undan

Flodbädden fylls varje sekel
Med brungrått vatten bräckt av saltsten
Allt täckt med dimma av svavel

Väntar oroligt bakom stenröset
Där jag karvat ditt namn
Förgäves står jag där till kvällen

Lugn är rosens tagg
Brustet hjärtats åder
Vilse i skogens gömslen
Andas jag ytligt, snabbt och varmt
Rädd för allt jag har dig förlorat

Kom åter
Golgata

Ensam är jag kommen
Ensam skall jag återbördas
Till mylla , maskarna och livet

Frid

Ty jorden är åter platt