Den vackraste visan var skriven av jord 

av lövskog när ljuset vill sova. 

av bäckar som trängs 

av fötter på hoppande grenar. 

Min älskades grenverk i strilande sol mellan händer 

och avskedets klagan. 

ert rop drunknar av fåglar av regnet som forsar från 

bergen. Ert rop som strimman längs barken där solen ej når , 

ert förtvivlade rop efter livet

den vackraste visan skrivs varje dag av fötter som stampar 

i lera,