Truten släppte sin
skärande tystnad

Med ett våldsamt
Skri
Flög uppåt

Väckte samtidigt
en passagerare

På kryssningsfartyget


Frånskilda bara
någon meter från ett
Plåtskal och ett
Förlösande isberg
dem emellan.

Några årmiljoner
Av egna artvilkor
och levnadssyften

Men ändå i en
Vibrerande närhet

Av att deras andedräkt
snuddade vid varandra

Två tidsresenärer
oavsiktligt

sammansmälta
och
samstöpta

I en evighets sökande
ögonblicks gemenskap.