Regnet saknade den fuktiga vätan. I fönstret 

spelade Gud schack med Gud. Han var vit,svart och 

Kampen långdragen, trist och utan livets nerv. 

I Detta drama saknas grå toner. Ingen saknar, ingen 

längtar. Allt är pengar kön och makt. 

Vätan saknade sin herre. Den som kunde sätta stopp för allt. 

Vi var så enastående som trädkronor,det  förflutnas

böljande grenverk, dess idé om vår storhet, kunglighet och

Rang. Och du skriver än frågade du uttröttat. Jag svarade 

jag pausat tills dess ekarna syns från mitt hem. 

förundrat, som om du just upptäckt att du skulle kunna förstå mig, 

så var din min då du berättade tyst att du hör min historia i

drömmar, i mat gjord av kardemumma, äpple och luft.