Om jag är vilse, börja där jag är, inte där jag var.
Då måste jag ju börja om, där jag var och komma hit där jag är, igen.
Så, var är jag nu?
Vart är jag på väg?
Jag är inte på väg till dåtiden.
Jag är på väg till framtiden, men jag måste börja där jag är.
Är jag vilse?
Är jag funnen?
Om jag vänder mig om och ser tillbaka, kan jag framtiden förutspå, men om jag vågar vända ryggen mot det förflutna och fortsätter gå åt motsatt håll, blir det en framtid jag ännu inte besökt.
Livet är för kort för att välja samma vägar, samma spår.
I en stund av oro och rädsla, är det enkelt att vända om, till stunden då livet var som enklast.
Att börja om, från början och börja om på nytt. Börja där jag är nu, när dagen än en gång har grytt.

Så var är jag nu? Var är jag på väg?