I indigostratosfären
fann jag min kosmosfamn
där blåeldskometgalären
kastades loss mot hamn,
hos hondjävulsgondoljären
min blåblicksblodlängtan lades
att färdas mot skärseldsskären
på båtresa ned mot Hades.

Från himmelsmidbrandsgalaxen
till helvetets hällstrandssken
ur vekeld till smältflodsvaxen
ledde min lågskapten,
igenom trälplanens välden
där allt av själsbränning brännes
jag färdades härskarelden
tills självgnistans allt var hennes.

Och hennes var stjärnromanser
och hennes är djävulsdjup
där smådjävlars cirkeldanser
kantar all kaosets stup,
och skratten som okynnesbubblar
ur lavolungsfloden Styx
dit snävnande snyftvek snubblar
när lystern ur lyckan rycks.

Och kvinnan är skärseldsEdlig
för mannen som än sägs Gud
men föga har makt att mätas
med ondskans små förebud,
det är som att tusen djävlar
med ljustridenter vill trätas
och härskarlömskrusigt tävlar
att dränka min längtan sedlig..