Det var tiden på tå genom rum invanda 

det var tapeter från en tid då framtiden 

var naken 

smyger genom snåren långt långt 

innan framme 

Ser dig 

stugan, kjoltyget min kutande 

rygg invid ditt knä torra 

läkande fasta tag över 

huve mitt - så stilla- din käft i skrockande 

läten om sorg 

min blick i speglingar av din i melodierna från

då med din röst 

här blir ja till marken är fast ett löv 

ett löv och sorg kan andas 

här bor jag längs furukvistars dofter

sen smyger jag tillbaks längs skall från 

jorden i spår i doft av 

mänskligare form