Det försvinner inte som med tiden 

aldrig gjort i bilen med livets ivriga 

gestalt lättar ormvråkens grepp 

 sinnet prövar tekniker för 

att luras - vill jag-  trött 

på lekens eviga cirklar- din kraftlöshet 

mot väggar som ska hålla för att skuldens 

virke varit jag. hur du ska känna om jag 

handlar si eller så - mitt i vårt 

evinnerliga trassel djävulsdans

längtar orden som ett barn saknar sin mamma 

du har inte stigit in hos mig alls o

min kropp inte vågat krampa genom 

vågen som om blod som stelnat blev mitt jag 

ord om frusna bäckar dimman 

väntan kroppens tyngd dess 

nära dödupplevelse 

mina tår värker under nytvättat lakan ordens

fördämning släppts där rusar 

smärtan ingen ordning 

sinnet skapar fack indelningar nya världar 

här just här hörs kroppens låsta ådror 

tror jag är jag   - jag är jag - 

och där över bergen 

närmar sig den Store längtar så att 

orden snubblar över grusad gång 

hans gestalt med handen stilla dansande 

i strilar över kroppen 

orden orkar inte lägga brott mot brott 

inväntar den stunden då sorg är upptagen 

av universum upplöst via tiden