jag velat lära mig att älska och om mitt 

finger var ord är du en roman om människans

svar ett epos om empati medmänsklighet 

något vackrare blir aldrig kärleken 

så hur kan jag inte förstå dig dina stängda dörrar

dina fotsteg bort från mig din överlägsenhet 

förakt din kyla 

du var blott människa. Jag vet att jag aldrig riktigt 

kommer förstå innebörden av din mänsklighet 

hur mycket du än försvann hur lite som än 

blev kvar av mig av oss 

vår roman slutar alltid med kärleken 

den vi drömt upplevt känt 

solen som var jag för dig överlevnaden för mig